Ibland blir det känslosamt när aktiva tävlar!

Allmänt / Permalink / 0
Jag har tävlat i många år nu, har vant mig vid känslorna som dyker upp innan tävling och lärt mig proceduren som fungerar bäst för mig innan och under tävling. För mig är det ganska enkelt att tävla nu för tiden... Men det var det inte i början. Då var det jobbigt, nästan outhärdligt ibland! 
 
Hela gänget samlat på bild!
 
I helgen var jag i Växjö med 7 av mina aktiva. Dessa underbara, spralliga 13-14 åringar får mig verkligen att minnas. Att minnas hur det var när jag själv började, vilka känslor man hade och hur man hanterade nervositeten. Götalandsmästerskapen arrangerades och jag var ansvarig tränare på plats med mina små änglar. En grät innan loppet, en annan fick "feber" precis innan loppet och en förälder släppte en och annan tår. Ibland blir det mycket känslor, även fast man själv inte tävlar. När Tilda sprang över mållinjen på 1000m hade jag samma känsla som när jag själv slog en drömgräns på DM i somras. Det där ruset, fullkomlig exstas. Jag tror jag var mycket gladare än Tilda själv, hon förstod nog inte riktigt! 
 
Under lördagen var alla laddade, laddade men nervösa. För några av de aktiva var detta den absolut största tävlingen de sprungit. För andra nästan en i mängden, även om det är ett mästerskap. 
 
Först ut av mina aktiva var Wilma Wennroth i F13 60m. Charmtrollet som nästan aldrig tävlat skulle nu möta några av Sveriges främsta i sin ålderklass, inte konstigt att hon var nervös. Men som hon sprang, hon kom dit med ett pers på 9.20 och lämnade med ett pers på 8.98 och en fin 3:e plats i sitt heat. Därtill mycket nära vidareavancemang till semifinal! 
Nummer två att testa mondobanorna i Växjö var Wilmas namne, Wilma Hägglund i F14. Även hon kom med ett pers över 9 sekunder och lämnade med ett personbästa så bra som 8.91. 
 
Sen var det Vidars tur. Vidar som hade pappa Lars med sig och på så vis hamnade lite vid sidan av mina tankar, sprang även han bra och blev den första av våra aktiva att ta sig vidare till nästa runda. 8.43 i försöken räckte för en semifinallplats i den tuffa P14-klassen. Väl i semifinalen blev det ett nytt pers, 8.40, men ingen final...
 
Nästa aktive var Hilda i F13 800m. Hilda som dragits med en förkylning orkade inte med tempot i försöken. Trots hostmedicin i kroppen (hon sprang av egen vilja) och en järnvilja så räckte hennes krafter inte till riktigt! 
I det andra heatet sprang Hanna Lagerkvist, en tjej från Lyskekil som tränat en del med oss och som det senaste visat stigande form! Hon sprang bra och persade med fina 2.38.83 men i den tuffa konkurrensen räckte detta inte till final... Två tjejer med stor potential!
 
Storasyster Irma har jag känt lite extra för. Irma som haft en jobbig säsong där det inte riktigt har lossnat, hoppades jag nu innerligt att det skulle lossna för. Tyvärr ställde tidsprogrammet till det för henne. Hennes, något udda kombination, höjdhopp och 1000m gick samtidigt vilket satte griller i huvudet på både mig och Irma. Men, precis som på Götalands i somras lyckades Irma persa i höjden och sen göra ett bra försök på 1000m. Irma tog nya personbästahöjden 1.44 i första försöket och hann sen med ett försök på 1.48 innan hon blev tvungen att avbruta hoppandet och jogga bort till startlinjen för 1000m. Väl på 1000m gjorde hon ett, efter förutsättningarna, bra försökslopp. 3.27 imål och bara 2 sekunder från sitt personbästa! I sommar hoppas vi grenarna inte krockar!
 
Lördagen avslutades med bad och trevligt umgänge på hotellet. 
 
Söndag morgon, hotellfrukost och nervösa adepter. Det märktes, man kunde ta lite på nervositeten. Stackars Wilma, den yngre, trodde hon hade feber, men insåg efter att ha jämfört värmen i våra pannor att om hon hade feber skulle jag nog dö snart... Ironiskt nog ligger jag hemma i feber nu när detta skrivs.
 
Dagens första start för våra Hälleaktiva var F14 1000m final med både Tilda och Sabina. Detta loppet kommer jag nog inte glömma i första taget! 
Efter en rasande inledning första 200m så bromsades tempot ordentligt och helt plötsligt såg det ut som en söndagspromenad. Tilda låg, precis som instruerat, med långt fram utan att dra. Sabina låg också bra med som 4-5:a men loppets karaktär passade inte henne särskilt bra. Hon springer oftast som bäst när det går fort från början till slut. Vid 700m drogs tempot upp ordenligt då Sverigetvåan gick upp och satte fart på loppet. Tilda föll tillbaka lite och låg plötsligt 6:a. Sabina föll också hon tillbaka lite och det såg inte så bra ut längre. Men, med 150m kvar passerar Tilda 5:an och närmar sig även 4:an. Med 100 kvar är hon förbi och uppe på fjärdeplats. Dock några meter upp till bronset. Men in på upploppet trycker hon sig förbi och till min och mamma Karins hesa stämmors rop springer hon i mål som trea! (även pappa Jimmy och lillasyster Agnes var säkerligen lika hesa)
 
Då kom den där känslan. Ett lyckorus jag sällan upplevt. Lyckan över att en aktiv lyckas är, om inte större, så åtminstonde jämförbar med den känslan man själv får när det går bra! Tilda tog vår första och enda medalj under helgens tävlingar! Och hon är så värd det! Ödmjuk, lugn och nästan lite generad stod hon där på prispallen inför en exalterad familj och ledare, vilken tjej! 
 
 
Efter detta var allt annat bonus! Sabina sprang in på en elfte plats och var, trots det låga tempot under stora delar av loppet, inte långt från pers med 3.21 i mål! Hon kommer få det lättare ju längre distanserna blir!
 
Efter 1000m var det 200m som väntade! 
Wima Wennroth trotsade sin "feber" och sprang alldeles lysande i sitt försöksheat! 29.78 och pers med en knapp sekund. Efter loppet var plötsligt alla feberkänslor som bortblåsta. Även jag har upplevt denna tävlingsfeber några gånger. Kan ibland vara svårt att avgöra om det är nerver eller riktig feber men ofta kan man ju på ett eller annat sätt luska ut vad som är vad. 
 
Wima Hägglund ville inte vara sämre i klassen över och persade också hon med 29.55! Även hon fick lämna Växjö med två fina personbästan! På 200m sprang även Dals Södras Johanna Hallsten, som tränat med oss en längre tid, mycket bra! I sitt heat slog hon sitt två veckor gamla pers med ytterligare en tiondel! 28.84 lyder det nya perset vilket också är nytt klubbrekord för Johanna! 
 
Sist ut var Vidar som i tuff konkurrens sprang till sig en mycket fin 7:e plats! 26.38 är nytt personbästa och en imponerande helg även för Vidar!
 
I detta gäng, med flera, har vi något riktigt bra på gång! Ett sammansvetsat gäng som bjuder på många skratt. Är glad och tacksam att jag får vara med och träna dessa underbara kids. Hur trött man än må vara när man kommer hem efter en sådan här helg så har man minnen och energi som räcker länge! 
 
 
Till top